Jag har haft hål i en tand!

Det är helt sjukt, jag som aldrig haft problem med mina tänder förut har plötsligt tvingats gå till tandläkaren tre gånger bara de senaste månaderna! Om ni såg mitt förra inlägg vet ni att jag fick gå till en akuttandläkare i januari eftersom min vanliga tandläkare i Solna hade stängt. Hon sa att jag hade ont för att mina tandhalsar var blottade och att det berodde på att jag borstade tänderna för hårt.

Hon var jättesnäll och pedagogisk, men tyvärr var hon tydligen också helt inkompetent! Hon lackade mina tandhalsar med fluor och sen fick jag gå hem. Jag kände ingenting och var supernöjd, vi åkte på skidsemestern (som jag berättar om sen). Jag köpte en mjukare tandborste och trodde att allt var frid och fröjd.

Ont igen

Men för ett par veckor sen började det göra ont igen, och mest i en av kindtänderna. Så jag ringde och fick en tid hos min vanliga tandläkare i Solna och gick dit för att kolla. Vid det laget gjorde det skitont, om ni ursäktar uttrycket. Sen mitt förra besök trodde jag att jag hade blivit lite mer avslappnat inställd till att gå till tandläkaren men nu kändes det riktigt jobbigt igen.

Hål!

Som tur är var det en ny tandläkare på mottagningen som kändes jättebra. Hon var lugn och väldigt försiktig när hon undersökte tänderna. Sen sa hon att jag hade ett hål i tanden! Jag hade trillat baklänges om jag inte redan befunnit mig i den ställningen. Jag har aldrig – aldrig! - haft hål i en tand. Aldrig varit speciellt mycket för godis, aldrig småätit, alltid borstat tänderna som man ska. Vad är det som händer?

Tandläkaren sa att det hade kunnat upptäckas mycket tidigare och att det var konstigt att Brommatandläkaren inte upptäckte det när jag var där. Men hon fokuserade på tandhalsarna, som i och för sig såg mycket bättre ut nu. Men alltså, vilken inkompetens! Vet inte riktigt vart man ska vända sig men någonstans måste man ju kunna klaga.

Låter som tortyr

I alla fall hade det inte hunnit bli riktigt allvarligt, hålet var fortfarande ganska litet. Men hon hade inte tid att fixa det då när jag var där, så jag fick en till tid som var för en vecka sen. Och då skulle hon alltså först borra upp och sen fylla igen hålet. Borra! Det lät på riktigt som värsta skräckfilmen. Ni som läser det här kanske har haft hundratals hål och för er är det inget konstigt att ta fram en borr och sticka ner den i munnen på någon, men för mig låter det som tortyr.

Snacka om att jag var nervös! Jag kunde knappt sova nätterna innan och tanden gjorde hur ont som helst. Gick på alvedon och försökte ändå klara av vardagen med städning och matlagning. Att träna var inte att tänka på, varje extra ansträngning så ilade de till av smärta.

Dagen D

Så på darriga knän åkte jag till Solna Centrum och satte mig i tandläkarstolen. Hon frågade om jag ville ha bedövning och jag frågade mig själv om det någonsin funnits en enda person någonstans som svarat nej på den frågan. Sprutor är jag i alla fall inte rädd för. Dessutom kändes den knappt. Sen kom den där konstiga bortdomnade känslan, jag antar att jag zoomade ut för jag tänkte knappt på vad som hände. Hörde borren och såg den närma sig, men kände inte när hon satte den mot tanden.

Det gick ett tag, sedan var hon klar. Ingen stor grej liksom. Nu har jag lagat ett hål, och det var inget speciellt. Konstigt vad man jagar upp sig för grejer man inte har någon koll på. I alla fall tänker jag bli ännu strängare med mina tandrutiner, och framför allt kommer jag att gå till tandläkaren ofta. Och till min tandläkare i Solna, inte Bromma!

Ok, nu hann jag inte skriva om skidsemestern, får bli i nästa inlägg. Hej då!

28 May 2018